Att shoppa är en djupt urban aktivitet som länge formulerat både stadens fysiska form och dess sociala relationer, där marknaden fungerar som ett rum för begär, identitet och samhällsstruktur lika mycket som för handel och varuutbyte; redan på 1800-talet blev passagerna i Paris, upplysta av gas och skyltade med varor, scenen för en ny varufetischism där konsumtion blandades med flanörens drömlika blick och lade grunden för en psykologiserad förståelse av shoppingens roll i det urbana livet, vilket i modern tid fortsatte när Richard Neutra 1929 i USA ritade en supermarket med ingång från en parkeringsplats – ett arkitektoniskt brott med gatans urbana logik som signalerade shoppandets förskjutning mot bilen och periferin, ett fenomen Victor Gruen försökte vända med sina idéer om köpcentret som ett kommunitärt torg, men där kapitalet snart överskuggade idealet och förvandlade dessa inomhusstäder till templen för distraherad konsumtion; i Sverige märktes en liknande utveckling, där storstäderna från 1970-talet och framåt försökte återinföra konsumtionen till centrala stadskärnor, exempelvis genom PK-huset i Stockholm, vars interiör med soft musik och sensuell estetik återspeglade en mer exklusiv konsumtionskultur under uppsegling; när dagens shoppingmiljöer teatraliseras alltmer, där konsumenten leds som i ett spel av signaler och spår, väcks frågan om konsumtionen fortfarande är den samlande kraft Jon Jerde en gång hyllade, eller om den snarare blivit ett symptom på en krympande offentlighet där det digitala skyltfönstret har ersatt det urbana rummets vitala komplexitet.
